cropped-fotoannikacastronilsson1.jpg

Jag föddes i Stockholm 1968 och större delen av mitt yrkesliv har jag ägnat mig åt nyhetsgrafik som journalist/researcher/grafikredaktör/chef, först på Svenska Dagbladet och sedan på TT Nyhetsbyrån.

Jag haft det stora nöjet att i olika sammanhang möta och lära känna personer från en mängd olika länder, vilket har varit mycket inspirerande. Jag trivs i sammanhang där specifika sociala koder suddas ut och där jag med hjälp av andras ögon lättare kan ”se mig själv och mitt bagage i spegeln”. Jag tycker om att rannsaka mig själv och mina vanor och jag vill hålla mig så öppen som möjligt för att saker och ting kan vara på ett helt annat sätt än vad jag kanske först tror.

För några år sedan utbildade jag mig till integrationspedagog, lämnade journalistiken och slog in på en annan väg. Nu arbetar jag som lärare i svenska som främmande språk vid sidan om skrivandet.

 

Räckte det inte? 🙂

Jag är en vänlig, ganska enkel, och lättroad person, trots att jag samtidigt funderar mycket på livet och världen och förfasar mig över hur det ser ut. Jag trivs att vara hemma med familjen och promenera i naturen (svampplockning tycker jag till exempel är kul och meditativt) varvat med att då och då gå ut och äta gott, lyssna på musik eller gå på bio och ta ett par glas vin. Kaffe kan jag inte vara utan, jag älskar att gå på kafé och dansa har jag alltid tyckt mycket om att göra. Övernaturliga saker, utomjordingar och konspirationsteorier (till viss måtta) drar lätt min nyfikenhet till sig.

Jag har alltid skrivit mycket, men som barn tyckte jag inte särskilt mycket om att läsa böcker. Jag läste långsamt och har negativa minnen från skoltiden vad gäller läsning. Att få böcker lästa för mig tyckte jag däremot mycket om, och min mamma läste högt varje kväll under flera år när jag var barn. Mammas högläsning, film och musik är starka inspirationskällor för mitt skrivande, men den allra starkaste inspirationskällan är mina egna observationer, tankar och reflektioner. Under hela grundskoletiden var jag mycket blyg och nästan knäpptyst i skolan (inte i alla andra sammanhang), och alltsedan dess har jag iakttagit och vridit och vänt på sådant jag sett, hört och upplevt (liksom Torilda i min bok gör). Inte förrän som vuxen, när vi bodde i Spanien och jag studerade spanska, började jag riktigt att uppskatta att läsa böcker. I dag läser jag mycket. Jag har alltid en bok med mig och oftast är den på spanska.

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close