Bokens handling – baksideskortfattad

Få lägger märke till Torilda där hon nästan dagligen sitter vid sjön Trekanten i Liljeholmen eller där hon går med den stora, otympliga postvagnen inne på tidningsredaktionen där hon jobbar. Hon noterar sådant som går många förbi, funderar över människors beteenden och drömmer om att en dag finna den stora kärleken. Sina tankar och iakttagelser låter hon leva vidare i små, vackert vikta pappersbåtar, som hon i hemlighet sjösätter. Men, en efter en plockas båtarna upp ur den lilla, lugna sjön, och hennes och andras liv kommer att förändras för alltid.

Pappersbåtar är en existentiell relationsroman, i vilken läsaren, med döden på axeln, får möta och lära känna den mycket tysta och ständigt observerande Torilda, saksamlaren Ruben samt ytterligare en handfull personer, som på olika sätt drabbas, påverkas och sammanlänkas av varandras och sina egna ageranden.

Antal sidor: 344  Förlag: Visto förlag

 

Och så mer fritt från hjärtat

Fröet till den här berättelsen såddes i Svandammsparken i Midsommarkransen. Min äldsta son, då i femårsåldern hade precis lärt sig cykla och satt i gräset med en glass. Hans fina cykel låg bredvid honom och han såg så lycklig ut. Det var en sådan där stund när man stannar upp och riktigt ser det sköra i livet. Det oförstörda och fina, fina som aldrig får förstöras. Men runt om i världen förstörs ständigt sådana stunder, även om det är en vetskap man gärna skjuter undan och vill blunda för. Samtidigt tänker jag att själva skörheten, medvetenheten om den, och vetskapen om att allt kan förändras från en dag till en annan – om vi tillåter oss att leva med de tankarna, med döden på axeln – gör att livet upplevs ännu mer levande. Att riktigt ta vara på livet är för mig att inte ta det vackra i det för givet.

Huvudpersonen, Torilda, har till viss del ofrivilligt dragit sig undan andra. Hon kämpar med sin blyghet och lägger märke till små skeenden som går många förbi. Men kanske hänger alla små skeenden, våra egna handlingar inräknade, ihop på ett sätt som vi inte vet mycket om.

På frågan vad boken handlar om svarade jag till en början i ganska stora drag: om livets skörhet, om kärlek, den stora kärleken, om döden och livet, om att vara blyg och/eller introvert, om subtilt maktmissbruk …

Efter hand snävade jag ner mitt svar till att den främst handlar om det möjligen vilsna och det möjligen oförstörda. Och blir jag ombedd att beskriva handlingen mer konkret med en enda mening säger jag (i alla fall för tillfället): Om hur en tragisk händelse, i det lilla – för enskilda personer, trots allt tänder hopp i det stora hela (och i det lilla, för andra enskilda personer).

Kanske kan det tyckas att jag drar i väl stora växlar nu, men vad jag också vill skildra i min bok är följande tankar som jag har vridit och vänt mycket på: Min man är från Chile. Han kom hit som barn till politiska flyktingar från en militärdiktatur, under vilken tiotusentals förföljdes, torterades, dödades eller ”försvann”. Att vi träffades, att vi upplever en kärlek som är så stor att vi tänker att vi måste vara gjorda för varandra, att vi tillsammans med våra barn har skapat en familj och ett liv som vi tycker är det vackraste i världen … hade det inte hänt om det inte hade varit för militärkuppen i Chile, som var så oerhört tragisk och, som jag brukar tänka, vilsen? Vi kan inte säga att vi träffades tack vare kuppen i Chile, eftersom vi önskar att den aldrig hade ägt rum, och ändå är vi så lyckliga över att vi träffades. Många års funderande kring det här har fått mig att tänka på ”det oförstörda” och ”det vilsna” som någon slags egna krafter, och jag vill tänka att ”det oförstörda”, trots allt det tragiska som sker på grund av vår vilsenhet, faktiskt är just oförstört och sprider sig som ringar på vattnet, i det stora hela, kring varje tragisk händelse för varje enskild person.

Med min bok vill jag också slå ett varmt och ömt slag för oss blyga och/eller introverta och den ”fristadsbubbla” man kan känna behov av att skapa i den världen vi lever och där mycket handlar om att vi ständigt ska ”plocka poäng” eller få högre status genom olika sätt att mäta oss med varandra. Boken handlar om personer ”i periferin”, som mer eller mindre valt att ställa sig utanför ruljangsen, tävlandet och ”pratandet”.

Jag hoppas att Pappersbåtar stannar kvar och väcker eftertanke. En dröm jag har är att den en dag ska få bli film.

 

Det sorgliga i kontrast till det vackra

Jag vill sätta fokus på den oerhörda sorg som kan infinna sig då något vackert/skört/stort i någons liv rycks bort. Jag vill ställa det sorgliga och vilsna i kontrast till det vackra och oförstörda, för att på så vis frammana och lämna kvar en känsla av att det är viktigt att vi tar hand om det stora (som ofta beskrivs som det lilla) i livet.

Till det vill jag väcka tankar kring egna frågeställningar som fick mig att skriva boken: Vilka konsekvenser har mina referensramar för mig själv och för andra? Är våra handlingar och icke- handlingar sammanvävda? Om någon handlar på ett sätt som leder till något mycket sorgligt någonstans i den eventuella ”väven” av handlingar, och det sorgliga (eller delar av det) i sin tur leder till att något vackert och lyckligt sker på annat håll (med eller utan de inblandades aning om det)… kan då någonting vara meningslöst eller ha varit förgäves, i det stora hela? Förutsatt att det finns ”en mening”, och att den har att göra med lycka. Och vad är i så fall ”lycka”?

Jag vill också lyfta fram, synliggöra och beskriva personer som knappt syns eller räknas i vår värld, som lever ”i periferin”. Personer som mer eller mindre väljer att leva vid sidan av bruset, vardagens rutiner och sökandet efter status.

Jag önskar också väcka tankar kring mer eller mindre subtilt maktmissbruk – sådant som sker dagligen när personer ”ger sig själva” rätten att visa sig i överläge gentemot någon annan: exempelvis på grund av högre status, i och med föräldraskap eller i mobbingsituationer.

cropped-omslagsbild21.jpg

 

%d bloggare gillar detta:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close